Om

 

Vad gör en trädgårdskonsult?

Vad som skiljer en trädgårdskonsult från en vanlig trädgårdsfirma är dess bredd. En trädgårdskonsult kan helt enkelt göra mer. Det finns många duktiga trädgårdsfirmor – även lokalt  här i norra Skåne – som kan göra allt kunden ber dem om. Skillnaden mot en trädgårdskonsult är att denne kan utföra alla leden i arbetet på en gång. Tidigare har jag arbetat för trädgårdsfirmor där chefen talat med kunden, och därefter instruerat utföraren – exempelvis mig – vad som skall göras. En trädgårdskonsult har ingen chef. Han/hon talar med kunden, kartlägger dennes behov, och ser sedan till att det blir utfört, inte sällan själv. Alla har en begränsning på sin kompetens – jag är exempelvis ingen klättrande arborist och äger inga grävmaskiner – och när det som behöver göras ligger utanför vad konsulten är bekväm med ordnar denne så att något lämpligt proffs utför uppgiften.

Att jag kallar mig trädgårdskonsult beror på min bredd i utbildning. Jag är både trädgårdsutbildad och examinerad landskapsingenjör. De flesta är bara det ena av de två, och specialiserar sig därefter. Utifrån bredden på min kompetens kan jag därför erbjuda en bred tjänst. Allt från att rensa ogräs i rabatten till att rita upp en hel trädgård med budgetkalkyl och växtlistor.

För kundens del betyder detta en kortare beslutskedja. Behöver du tala med ”min chef” talar du med mig. Och när vi kommit överens om vad som skall göras finns ingen risk att det missförstås när jag i min tur förklarar jobbet för en anställd.

Trädgårdskonsult är ingen skyddad titel, det kan vem som helst kalla sig. Men landskapsingenjör är, och den titeln har jag.

Hur man blir en trädgårdskonsult?

Varför startar man ett företag och börjar kalla sig trädgårdskonsult? Det var en lång väg som ledde hit. Efter gymnasiet läste jag på telekom-programmet i Karlskrona på det som nu är Linnéuniversitetet. Under de åren sprack den så kallade dot com -bubblan när man upptäckte att det inte gick att sälja begagnad havregrynsgröt på Internet, kunden måste faktiskt vilja ha varan också. För min del ledde det till att det inte blev någon IT-karriär, och jag fick testa på att svetsa i stället. Jag insåg att jag hade fallenhet för det och det var kul för mig. Så det blev svetsning under ett antal år. Jag specialicerade mig på industriservice mot cellulosaindustrin, varför jag fick se insidan av ett antal sågverk, pappersbruk och fliseldade fjärrvärmeverk. Men arbetsgivaren gick i konkurs. Eftersom jag inte hade körkort vid den tiden var det svårt för mig att få ett nytt svetsjobb.

En sväng på Arbetsförmedlingen senare hamnade jag på Skogsstyrelsen, där vi fick ägna oss åt naturvård i naturreservat. Jag hade en stor tur; arbetsledarna sa till oss att det fanns två arbetslag i Skåne de tyckte var riktigt bra, och jag hade hamnat i ett av de två. Därför blev tiden där mycket värdefull för mig. Vi restaurerade igenvuxna betesmarker, lade om spångbroar i Söderåsens nationalpark, byggde vindskydd, och gjorde andra jobb av den sorten. 2,5 år som först praktikant och sen anställd. Jag stortrivdes med arbetet. Vackra miljöer, omväxlande sysslor, lärorikt, och det kändes meningsfullt att arbeta med naturvård. Naturen hade jag älskat sedan barndomen, det hade min mamma sett till.

Men sådana anställningar varar inte för evigt, och jag beslutade mig för att söka in till en trädgårdsutbildning, motsvarande gymnasiets trädgårdsprogram. Den gick jag på GUC i Sibbhult. Under utbildningen gjorde vi två studiebesök till SLU i Alnarp för att titta på universitetets sortimentträdgård. Då kände jag att jag hörde hemma där. Varför var inte jag en av studenterna som gick på det universitet?

Efter GUC följde ett par år där jag arbetade inom olika delar av den gröna sektorn. Villaservice, fastighetsskötsel, kyrkogårdsförvaltning och kommunal parkförvaltning hann jag med. Dessa år innebar varierande sysslor inom flera olika områden vilket gav mig en bred erfarenhet och lät mig se hur skötsel av grönområden fungerar i praktiken. Det skulle komma väl till nytta i framtiden.

När jag närmade mig slutet av utbildningen på GUC började jag oroa mig för att inte få ett jobb; det är få säsongsjobb som börjar den 1:e juni. Kommer jag att stå utan jobb nu? Som motåtgärd köpte jag en sekatör och en fällsåg, och började annonsera på Facebook att jag kunde beskära fruktträd. Men jag hade tur och fick jobb direkt ändå; en anställd på ett företag sade upp sig med kort varsel och en lucka dök upp för mig. Företaget körde jag på hobbynivå mest för att det var kul.

Men trots att jag mest har goda minnen från den här tiden så insåg jag att jag inte fick ”komma loss” och använda all den kunskap jag förvärvat på GUC. Man kan bara bli så bra på att rensa ogräs och köra gräsklippare. Jag ville mer. Under den här tiden gifte jag mig och min fru började puffa på mig att jag skulle gå på Alnarp. Och jag visste att jag hörde hemma där. Så till slut skickades pappren in, och jag blev antagen.

Åren på SLU var fantastiska. Själva platsen är vacker med sina byggnader och parker. Turister besöker universitetsområdet som ett utflyktsmål. Under Corona-åren fanns perioder när det i princip enbart vistades besökare i parken. Lärarna var jätteduktiga, jag minns en lång rad av dem för deras kunnande och engagemang. Och särskilt under tredje året märkte vi hur våra lärare befann sig mitt i forskningens centrum för sina specialområden. Vi hörde saker på föreläsningarna som knappt hade hunnit cirkuleras ut i forskningsvärlden än. Här fick jag väva ihop all den kunskap jag skaffat mig tidigare till en sammanhängande helhet. Och de frågor som samlats på hög under åren fick sina svar. På GUC fick vi lära oss att blanda in lite kompost i jorden för att ”förbättra jordstrukturen”. På SLU fick vi lära oss vad jordstruktur var. Och vi fick lära oss att det finns väldigt många myter i omlopp och vad vetenskapen säger om dem.

Under det andra året på SLU fick jag idén att dra igång utrotning av jättelokor som ett projekt under sommaren. Jag fick en kund med ett jättestort loka-problem som ger mig att göra i flera år framöver. Man dödar lokor i maj till mitten av juli. När jag tog min examen visste jag att om jag inte får något jobb direkt har jag mina lokor, så jag står inte utan inkomst.

Men vi gick ut i en tid när det var lite sådär på arbetsmarknaden, och jobben stod inte på kö. Verken för oss landskapsingenjörer eller för andra nyexade heller. Inte katastrofdåligt, men inget jubel heller. Så jag rullade på med mitt företag och lade allt mer tid på det. Och till slut insåg jag att jag knappt sökte några jobb längre utan sysslade med företaget i stället. Ungefär där bestämde jag mig för att dra igång företaget på allvar. Och nu är jag här.


Personalbild på Wessmans Trädgårdstjänst. Jag är glad på bilden efter att ha
funnit en förlorad kratta i källaren..

Meriter

Miljöpolicy

Min ganska enkla policy i miljöfrågor går i stort ut på att allt arbete skall ske med och inte mot naturen, som är den omgivande miljö vilken håller oss vid liv. Jag eftersträvar att göra sådana val som kombinerar resultatänk med miljötänk för en win/win i båda ändar. I min värld är den bästa lösningen den som löser alla problem, inte den som offrar de andra för att lösa bara ett.

  • Elektriska motorverktyg. Dessa för mindre väsen och ger inga dåliga ångor för operatören att andas in, samtidigt som de är billigare i drift och klimatsmarta. (Jag dock har en bensindriven jordborr vilken jag använder ca 10 minuter om året).
  • Inga gifter. Gäller särskilt bekämpning av invasiva arter, där glyfosfat fungerar resultatsmässigt men helt undviks av mig.
  • Ekologisk avfallshantering. Det bästa att göra med trädgårdsklipp är att kompostera det på plats. Finns inte alternativet körs det till kommunala anläggningar där personalen vet hur det ska hanteras. Även ”byggavfall” som i mitt fall mest är fyllmassor från grävda hål tas alltid omhand av certifierade mottagare.
  • Ekologiska material med bästa slutresultatet i åtanke. Som tur är finns det gott om exempel där ekologiska material även är bättre för slutresultatet. Bergkross är ofta tekniskt OCH miljömässigt bättre än naturgrus, och samma är ofta sant även för biokol versus torv. (Här finns dock en begränsning att jag bara kan använda material industrin förser mig med så detta är inte alltid upp till mig.)
  • Ekologisk problemlösning. Miljöer som är sterila för ögat är ofta det även för miljön, samtidigt som de kräver intensiv skötsel. Den bästa lösningen är den som inte kompromissar med något. Jag kommer därför vid planering av grönmiljöer att ta fram lösningar som fångar in alla tre aspekterna skönhet, skötsel och ekologi för en trippel-win för alla. Självklart alltid med kundens önskemål i fokus.

TOPP.